Vanliga frågor
1. Vad är DSM-direktivet?
DSM-direktivet är en kortform för direktivet av den 17 april 2019 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden (EU) 2019/790. DSM-direktivet skulle införlivas i medlemsländernas lagstiftning senast den 7 juni 2021.
2. Vad betyder värdegapet / value gap?
Värdegapet är en term som införts av musikbranschen och som avser den stora skillnad i ersättningen som innehållstjänster för musik, såsom Spotify, och YouTube betalar rättsinnehavarna för användning av musiken. Världens mest populära musiktjänst YouTube, som hade över en miljard besökare per månad år 2014, betalade ersättningar till rättsinnehavarna som uppgick till bara en bråkdel av vad licensierade innehållstjänster för musik betalar.
Verksamheten för YouTube och motsvarande tjänster grundade sig på ansvarsfriheten för plattformstjänster enligt direktivet om elektronisk handel (EG) 2000/31, och därför var de inte skyldiga att förhandla om ersättningar med rättsinnehavarna. I själva verket handlade tjänsterna dock om affärsverksamhet där man förmedlade skyddat innehåll till allmänheten. Rättsinnehavarna krävde att situationen åtgärdas i EU-lagstiftningen. I förslaget till DSM-direktiv som lämnades 2016 föreslog kommissionen att YouTube och motsvarande tjänster framöver ska räknas som onlinetjänster för delning av innehåll som ska ha licens för verken som förmedlas i tjänsterna.
3. Påverkades DSM-direktivets slutresultat av lobbning?
Olika aktörers intressebevakning, dvs. lobbning, är en officiell del av EU:s lagstiftningsprocess. Uppgifter om intressebevakningen samlas i öppenhetsregistret. Både rättsinnehavarna och plattformstjänsterna lobbade mycket kring DSM-direktivet; i medierna lyfte man dock mest fram olika medborgarorganisationers lobbning. Huvudsakligen till följd av medborgarorganisationernas krav gjordes det exempelvis i nämnda värdegapsartikel, dåvarande artikel 13, flera tillägg som stärker yttrandefriheten och användarnas rättsskydd. Även i andra punkter i direktivet gjordes ändringar som inskränker upphovsrätten jämfört med det ursprungliga förslaget. I den s.k. Polen-domen (C-401/19) av den 26 april 2022 ansåg EU-domstolen att de olika grundläggande rättigheterna (upphovsrätten, yttrandefriheten och näringsfriheten) är i balans i värdegapsartikeln.
4. Gjordes lagändringarna som konsultarbete?
DSM-direktivet (EU) 2019/790 och onlinesändningsdirektivet (EU) 2019/789 skulle införlivas i Finlands lagstiftning senast den 7 juni 2021. För beredningen av regeringspropositionen utsågs en ansvarig tjänsteman vid undervisnings- och kulturministeriet. Därtill tillsattes en arbetsgrupp med tjänstemän från fyra olika ministerier. Undervisnings- och kulturministeriet anlitade en extern konsult för att bistå med lagberedningen efter remissförfarandet med utkastet till regeringsproposition. Beredaren som ursprungligen utsågs övergick till andra uppgifter och ministeriet utsåg en ny ansvarig tjänsteman. I den fortsatta beredningen deltog därtill även andra tjänstemän vid ministeriets upphovsrättsenhet. Den externa konsulten var ministeriets upphovsrättsenhets pensionerade tidigare direktör och en internationellt erkänd expert på upphovsrätt.
5. Är lagberedningen partisk?
Regeringspropositionen som den fortsatta beredningen resulterade i avvek till vissa delar avsevärt från utkastet till regeringsproposition. I synnerhet i fråga om genomförandet av onlinesändningsdirektivet (EU) 2019/789 ansåg bl.a. kabeloperatörerna att propositionen var mindre fördelaktig för dem, vilket IKT-branschens intressebevakningsorganisation FiCom ansåg att berodde på att den konsult som hjälpte till med lagberedningen var partisk. FiCom lämnade ett klagomål om detta till justitiekanslern. Likaså lämnade Electronic Frontier Finland (EFF) ett klagomål till justitiekanslern om konsultens roll. Jävighetspåståendet motiverades bl.a. med att konsulten i tvisten mellan upphovsrättsorganisationen Kopiosto och Telia hade lämnat ett expertutlåtande som stödde Kopiostos synpunkt. Utlåtandet hade lämnats nästan tre år tidigare, den 3 maj 2019, men tvisten var fortfarande anhängig vid högsta domstolen.
Justitiekanslern konstaterade att ”lagberedning hör till ministeriets huvuduppgifter och ska i regel inte läggas ut”. Således ansåg han att ”ministeriets förfarande var problematiskt i fråga om användningen av en konsult i den fortsatta beredningen av regeringspropositionen.”
Justitiekanslern ansåg inte att lagberedningen var partisk, men konstaterade att ”för utomstående kan det av grundad anledning ha uppstått en misstanke mot tjänstemannaverksamhetens fullständiga opartiskhet och objektivitet, när man beaktar det expertutlåtande, som har en tidsmässig och substansmässig koppling till ändringen av upphovsrättslagen, som konsulten har lämnat i en anhängig rättsprocess och konsultens faktiska roll i lagberedningen. Säkerställandet av lagberedningens oberoende och objektivitet är särskilt viktigt i situationer där det förekommer betydande konflikter mellan olika intressen.”
Justitiekanslerns beslut kan läsas här: https://oikeuskansleri.fi/-/konsultin-kayttaminen-hallituksen-esityksen-valmistelussa
6. Varför var regeringens proposition så annorlunda jämfört med utkastet som skickades på remiss hösten 2021?
På grund av omfattande och kritiska remissvar gav ministeriets högsta ledning som riktlinje att den fortsatta beredningen endast ska fokusera på det som är nödvändigt för att genomföra direktiven. Till denna riktlinje bidrog även att Finland redan var försenad med genomförandet. Jämfört med propositionen hade utkastet i fråga om direktiven innehållit många sådana nationella lösningar som direktiven inte förutsatte, och även några ärenden som inte hade någon koppling till direktiven. Dessa slopades i den fortsatta beredningen med undantag för utvidgandet av skådespelarnas rättigheter. I den fortsatta beredningen strävade man också efter en motsvarande tolkning som i Sveriges och Danmarks genomförande. Genomförandet av artiklarna 5, 15 och 17 i DSM-direktivet skrevs om nästan helt och hållet. I den kompletterande regeringspropositionen som lämnades senare beaktades i fråga om artikel 17 dessutom Polen-domen som gavs av EU-domstolen (C-401/19).
7. Varför kritiserades utkastet till proposition som offentliggjordes hösten 2021?
Det lämnades 230 remissvar om utkastet. Enligt regeringspropositionen var kulturarvsinstitutionerna, frivilligorganisationerna och konsumenterna i huvudsak nöjda med ändringsförslagen. Myndigheterna samt organisationerna inom undervisning och forskning var de nöjdaste med förslaget. En del av remissinstanserna var rätt neutrala. En stor del av remissinstanserna förhöll sig dock rätt kritiskt till de föreslagna lagändringarna. På allmän nivå kritiserade i synnerhet rättsinnehavarna de föreslagna nationella lösningarna i utkastet, som inte förutsattes av direktivet och som till vissa delar ansågs strida mot direktiven och internationella konventioner. Därtill kritiserade man kraftigt de ärenden i utkastet som inte hade samband med direktiven och som åtminstone för rättsinnehavarna kom som en total överraskning utan att man hade hört intressegrupper om ändringsförslagen eller gjort en konsekvensbedömning. Rättsinnehavarna ansåg också i allmänhet att propositionen inte uppfyllde DSM-direktivets mål utan till vissa delar ledde till helt motsatta resultat. I fråga om artikel 17 om onlinetjänster för delning av innehåll var rättsinnehavarnas kritik mot propositionen speciellt kraftig. Den viktigaste kritiken handlade om att utkastet inte följde direktivets struktur och inte föreskrev om tjänsteleverantörens principiella ansvar för förmedling till allmänheten, som är en central punkt i artikeln; detta var nödvändigt för att det skulle uppstå en skyldighet att förhandla om rättigheter. Därtill saknade utkastet ett förfarande för ansvar och ansvarsfrihet enligt artikeln. I sitt utlåtande förde TTVK fram att utkastet inte heller hade fungerat i praktiken.
Alla utlåtanden kan läsas här: https://okm.fi/hanke?tunnus=OKM018:00/2019
8. Hade propositionsutkastet från hösten 2021 varit bättre?
Det är förståeligt att utkastet var bättre enligt de aktörer som ansåg att regeringens proposition var ofördelaktig för dem. Regeringens proposition ansågs dock huvudsakligen följa direktiven. I synnerhet i fråga om artikel 17 (värdegapsartikeln) ansåg vissa att utkastet var bättre eftersom det betonade yttrandefriheten och användarnas rättigheter mer än direktivet. Enligt ministeriet ställde EU-domstolens tolkning av artikeln gränser för genomförandet och gjorde det inte möjligt att betona de grundläggande fri- och rättigheterna i avvikelse från direktivet.
9. Vad är en onlinetjänst för delning av innehåll?
Med onlinetjänst för delning av innehåll avses enligt definitionen i lagen en informationssamhällstjänst som har som huvudsyfte eller ett av sina huvudsyften att lagra och ge allmänheten tillgång till en stor mängd skyddade verk som lagrats i tjänsten av dess användare, och som tjänsteleverantören ordnar och marknadsför i vinstsyfte.
I praktiken handlar det om plattformar för sociala medier, såsom YouTube, Facebook, TikTok eller Instagram. Dessa har inte tidigare behövt förhandla med rättsinnehavarna om användningen av verk. Lagändringen ger dem skyldighet att skaffa tillstånd för verk som förmedlas i tjänsterna eller att hindra tillgången till verken om rättsinnehavare önskar det och användningen inte omfattas av en inskränkning av upphovsrätten eller av ett tillstånd som användaren har.
En tjänst med något annat huvudsyfte anses inte vara en onlinetjänst för delning av innehåll. I direktivets ingress finns exempel på sådana tjänster som är bl.a. tjänster för elektronisk kommunikation, vissa molntjänster och näthandelsplatser.
Regleringen tillämpas inte heller på tjänster vars huvudsyfte är att bedriva upphovsrättspiratism eller underlätta sådan.
10. På vilket sätt ändras användningen av YouTube?
För den som ser på videor i YouTube ändras användningen inte på något sätt. Den som laddar upp videor till tjänsten får en bättre ställning när tjänsteleverantören blir skyldig att skaffa tillstånd till innehåll som förmedlas i tjänsten; tjänsteleverantörens tillstånd omfattar även användarens verksamhet. Om tillstånd saknas och en video som laddas upp till tjänsten blockeras eller avlägsnas har den som laddat upp videon i och med den nya lagen även tillgång till fler rättsskyddsmedel. Förutom att rikta klagomål till tjänsteleverantören kan hen utan avgift föra ärendet till ett externt tvistlösningsförfarande.
De som har en professionell eller på annat sätt kommersiell YouTube-kanal måste även enligt den nya lagen själva skaffa tillstånd till innehåll som förmedlas på kanalen.
11. Får jag ladda upp vad som helst till YouTube?
YouTube och motsvarande tjänster är avsedda för att dela videor som användarna har rätt till (t.ex. en artists egen YouTube-kanal) eller som de själva har skapat (user generated content, UGC). Användarvillkoren förbjuder spridning av tredje parters upphovsrättsligt skyddade innehåll som användaren inte har rätt att förmedla till allmänheten eller vars användning inte omfattas av någon inskränkning av upphovsrätten. Trots detta finns det i YouTube en stor mängd upphovsrättsligt skyddat innehåll som delas utan tillstånd. Lagändringen ger tjänsteleverantören skyldighet att komma överens med rättsinnehavarna om tillstånd för de innehåll som förmedlas i tjänsterna. När tjänsteleverantören har tillstånd till ett visst innehåll omfattar detta även användarnas verksamhet. Om tjänsteleverantören inte har skaffat tillstånd till något visst innehåll ansvarar tjänsteleverantören också för förmedlingen av innehållet till allmänheten, om denna inte vidtar åtgärder enligt lagen för att hindra tillgången till innehållet eller avlägsna innehållet från tjänsten i efterhand.
Genom lagändringen föreskrivs om tjänsteleverantörens upphovsrättsliga ansvar i förhållande till rättsinnehavarna. Användarna gynnas av detta eftersom tjänsteleverantörens tillstånd omfattar även användarnas verksamhet, som annars skulle kränka upphovsrätten. Lagändringen ändrar dock inte upphovsrättens grunder: upphovsmannen har fortfarande uteslutande rätt till delning av verk i tjänster såsom YouTube. Att dela tredje parters innehåll som är upphovsrättsligt skyddat i YouTube förutsätter tillstånd av rättsinnehavaren, om inte användningen omfattas av någon inskränkning av upphovsrätten. Framöver har det tillståndet i de flesta fall beviljats tjänsteleverantören. Även inskränkningarna av upphovsrätten har genom lagändringen utvidgats till att täcka de vanligaste sätten att utnyttja verk i sådana tjänster. I teorin ansvarar även användaren själv för kränkning av upphovsrätten om inte heller tjänsteleverantören har tillstånd för att förmedla verket till allmänheten. I praktiken kommer det säkert att vara ytterst ovanligt att ansvaret riktas till användaren på basis av en kränkning av upphovsrätten. Detta kan tänkas komma i fråga närmast i en situation där användaren laddar upp till YouTube ännu opublicerade verk från piratkällor (s.k. förhandsläckor).
Det är dock skäl att komma ihåg att lagändringen endast gäller upphovsrättsligt ansvar. Tjänstens användare ansvarar fortfarande själv för allt annat lagstridigt innehåll, såsom ärekränkning, hets mot folkgrupp osv.
12. Får jag använda YouTube i undervisningen?
I den nya 14 a § i upphovsrättslagen föreskrivs om användning av verk i illustrativt syfte inom undervisning. Om tillstånd att använda verket inte alls finns till buds, eller inte är lättillgängliga, får i undervisningsverksamhet ett offentliggjort verk göras tillgängligt för allmänheten förutsatt att användningen av verket riktar sig till en viss begränsad personkrets eller sker i en säker elektronisk miljö.
I propositionens motiveringar anges uttryckligen att detta möjliggör streaming av fritt tillgängliga videor i streamingtjänster såsom YouTube för att illustrera undervisningen. YouTube får alltså användas i undervisningen i illustrativt syfte. Det är bra att notera att illustrering är användning som kan jämföras med citering. Användningen av ett verk, exempelvis en YouTube-video, ska därmed ha någon koppling till det som lärs ut.
Det är bra att notera att man för att illustrera undervisningen endast får visa delar eller utdrag ur ett verk, inte hela verk. Bestämmelsen tillåter inte visning av hela tv-program eller filmer från YouTube. Licens för att visa sådana kan begäras från Kopiosto eller M&M Viihdepalvelu (Elokuvalisenssi). Att visa ett kort verk i sin helhet för att illustrera undervisningen kan dock ibland vara motiverat, exempelvis i fråga om upplysningsfilmer som skapats för undervisning.
13. Får jag framöver göra parodi på vad som helst?
Enligt EU-domstolen är parodi ett självständigt unionsrättsligt begrepp som ska tolkas enhetligt inom hela unionen. Parodi är en tillåten inskränkning av upphovsrätten som en del av yttrandefriheten. Enligt domstolen har yttrandefriheten dock egna inskränkningar, till exempel om yttrandet förmedlar ett budskap som strider mot principen om diskrimineringsförbud i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Då har det ursprungliga verkets upphovsman eller varumärkets innehavare rätt att förbjuda att verket eller varumärket förknippas med det diskriminerande budskapet.
Således kan en parodi eller karikatyr som diskriminerar eller kränker på basis av kön, etniskt ursprung, religiös övertygelse eller på andra sätt inte anses vara en tillåten parodi som omfattas av inskränkningen av upphovsrätten.
Däremot behöver parodi inte överensstämma med god sed för att vara tillåten som en inskränkning av upphovsrätten. Således tillåts även parodier som vissa anser vara vulgära, så länge de inte innehåller ett diskriminerande budskap.
14. Vad är parodi?
Ur upphovsrättens perspektiv är kännetecken för parodier att de hänvisar till befintliga verk men avviker från dem på ett uppenbart sätt och att de uttrycker humor eller skämt. En parodi behöver inte vara originell för att omfattas av inskränkningen och objektet behöver inte vara ett ursprungligt verk; verkets källa behöver inte heller anges.
Parodi är tillåten som en inskränkning av upphovsrätten. Memer anses ofta vara parodier.
15. Vad är ett mem?
I en upphovsrättslig kontext avses med memer bilder, videor, gif-animationer eller annat innehåll som sprids på internet och som är humoristiska eller kommenterar aktuella fenomen. För att skapa sådana används ett verk eller en del av ett verk, antingen som sådant eller i redigerad form. Memer kan helt enkelt vara sätt att förstärka kommunikationen till exempel för att uttrycka känslotillstånd, men de kan också vara en del av den samhälleliga diskussionen. Memer kan också anses vara en underart av näthumorn och som sådana är deras humor besläktad med exempelvis politiska karikatyrer.
Memer har traditionellt ansetts vara tillåtna med stöd av inskränkningar av upphovsrätten, vanligtvis parodiundantaget. I samband med införandet av DSM-direktivet betonade man vikten av att tillåta memer som en del av medborgarnas yttrandefrihet.
16. Vad är pastisch?
Med pastisch avses en imitation eller ett kombinationsverk som efterliknar en tidigare upphovsmans eller ett tidigare verks stil. Slutresultatet kan vara ett eget originellt verk, som får skydd som ett konstnärligt verk om verkströskeln överskrids. Även om verkströskeln inte överskrids så är pastisch en tillåten inskränkning av upphovsrätten. Pastisch är vanligast inom bildkonsten, men förekommer även inom litteratur, film och musik.
Pastisch avviker från parodi genom att syftet inte behöver vara humoristiskt. Även en pastisch kan dock vara ställningstagande, hånande och humoristisk, och då kan den anses vara både pastisch och parodi.
Skillnaden mellan det ursprungliga verket och pastischen är vanligtvis märkbar, även om den är liten. En pastisch är dock inte ett plagiat, eftersom den uppenbart är en imitation av det ursprungliga verket snarare än en kopia. Konstförfalskningar som framställs i kriminellt syfte är inte heller pastischer.
17. Vad är karikatyr?
En karikatyr är en överdriven eller förenklad humoristisk bild, som även kallas för skämtteckning. Med karikatyrer fäster man avsiktligt uppmärksamhet vid subjektets egenskaper eller verksamhet. Politiska skämtteckningar som hånar en persons politiska verksamhet eller tar ställning till något aktuellt ämne är typexempel på karikatyrer. Å andra sidan kan karikatyrer också vara gatukonstnärers roliga porträtt som överdriver modellens utseende. En karikatyr kan således vara både politisk och opolitisk.
Karikatyr är tillåten som en inskränkning av upphovsrätten.
18. Hurudan är den nya närstående rättigheten för förläggare?
Förläggare av presspublikationer har uteslutande rätt att förfoga över sin publikation genom att framställa exemplar av den och överföra den till allmänheten i förvärvssyfte. Rätten tillämpas inte på enskilda användares privata användning av presspublikationer eller användning som inte är kommersiell, hyperlänkar eller enskilda ord i, eller mycket korta utdrag ur, en presspublikation. Förläggaren får alltså förbjuda användning av en publikation helt och hållet eller i fråga om enskilda verk som ingår i den och kräva ersättning för användning som redan skett. Skyddstiden är två år efter att presspublikationen publicerades.
Förläggaren kan inte hänvisa till sin rätt och förbjuda användning av ett sådant enskilt verk som ingår i publikationen som upphovsmannen har gett rätt att använda, om inte förläggaren har uteslutande rätt till verket. Man kan inte heller förbjuda användning av ett sådant enskilt verk vars skyddstid har utgått.
19. Hur förändras skådespelarnas ställning?
Utövande konstnärer som uppträder på en bildupptagning, dvs. vanligtvis skådespelare eller dansare, fick en avsevärt bättre ställning i och med lagändringen. Deras ensamrätt täcker nu även visande av upptagningen för en vid framförandet närvarande publik, exempelvis i en biograf, och användning av upptagningen i sändningsverksamhet, exempelvis i tv. Skådespelarnas rättigheter har nu samma omfattning som musikernas. I fråga om musikupptagningar är dock skyddstiden längre än för bildupptagningar.