Onlinetjänster för delning av innehåll

Onlinetjänster för delning av innehåll (kapitel 6a, artikel 17)

DSM-direktivet kanske mest kontroversiella artikel är den s.k. värdegapsartikeln, dvs. nuvarande artikel 17. Denna långa artikel har genomförts med det nya kapitlet 6 a, som innehåller paragraferna 55 a-55 l §.

I denna reglering avses med användare av tjänsten privatpersoner som lagrar innehåll i en onlinetjänst för delning av innehåll. Innehållet kan var helt skapat av användarna själva eller det kan bestå helt eller delvis av tredje parters upphovsrättsskyddade verk. I direktivet och detta kapitel handlar det i synnerhet om sådant innehåll som användarna lagrar i tjänsten som omfattas av andras rättigheter och för vilket det inte finns ett användningstillstånd.
Regleringen i 6 a-kapitlet tillämpas även på objekt som skyddas av närstående rättigheter, inklusive vanliga fotografier som inte når verkshöjd. Regleringen täcker dock inte närstående rättigheten för förläggare av presspublikationer enligt den nya 50 §.

Vad är en onlinetjänst för delning av innehåll?

Med onlinetjänst för delning av innehåll avses enligt definitionen i 55 a § i lagen en informationssamhällstjänst som har som huvudsyfte eller ett av sina huvudsyften att lagra och ge allmänheten tillgång till en stor mängd skyddade verk som lagrats i tjänsten av dess användare, och som tjänsteleverantören ordnar och marknadsför i vinstsyfte. Villkoren i definitionen är kumulativa, dvs. alla kriterier ska uppfyllas.

I praktiken handlar det om plattformar för sociala medier, såsom YouTube, Facebook, TikTok eller Instagram. Dessa har inte tidigare behövt förhandla med rättsinnehavarna om användningen av verk. Lagändringen ger dem skyldighet att skaffa tillstånd för verk som förmedlas i tjänsterna eller att hindra tillgången till verken om rättsinnehavare önskar det och användningen inte omfattas av en inskränkning av upphovsrätten eller av ett tillstånd som användaren har.

En tjänst med något annat huvudsyfte anses inte vara en onlinetjänst för delning av innehåll. I direktivets ingress finns exempel på sådana tjänster, som är bl.a. tjänster för elektronisk kommunikation, molntjänster för företag och andra molntjänster som ger användarna möjlighet att ladda upp innehåll för eget bruk samt näthandelsplatser. Definitionen av onlinetjänster för delning av innehåll omfattar inte heller leverantörer av tjänster såsom plattformar för utveckling och delning av programvara med öppen källkod, fillagringsplatser för vetenskapligt och pedagogiskt material utan vinstsyfte samt onlineencyklopedier utan vinstsyfte. Förteckningen är inte uttömmande. Regleringen tillämpas inte heller på tjänster vars huvudsyfte är att bedriva upphovsrättspiratism eller underlätta sådan.

Vad Tjänsteleverantörens ansvar

I skäl 64 i DSM-direktivets ingress anges att onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll utför en överföring till allmänheten eller tillgängliggör för allmänheten när de ger allmänheten tillgång till upphovsrättsskyddade verk som användarna laddar upp till tjänsten. Följaktligen är tjänsteleverantörerna skyldiga att skaffa tillstånd att använda verken i tjänsten från berörda rättsinnehavare. Detta är den s.k. värdegapsartikelns mest centrala punkt, som tjänsteleverantörens upphovsrättsliga ansvar grundar sig på. Den har genomförts i 55 b § i upphovsrättslagen. I paragrafen fastställs att när verk lagras i en tjänsteleverantörs tjänst, överför tjänsteleverantören dem till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Avsikten med paragrafen har inte varit att avvika från tjänsteleverantörens ansvar enligt direktivet, även om ordalydelsen är en annan. Kulturutskottet konstaterar i sitt betänkande (KuUB 22/2022 rd) att enligt undervisnings- och kulturministeriets utredning till utskottet motsvarar ordalydelsen i 55 b § den ordalydelse som valts i samband med genomförandet av det gällande informationssamhällsdirektivet och är således innehållsmässigt samma överföring till allmänheten som den rätt som avses i artikel 17.1 i DSM-direktivet. Den föreslagna ordalydelsen harmonierar både med den gällande upphovsrättslagen, informationssamhällsdirektivet och med den innehållsmässiga skyldigheten i DSM-direktivet. Vidare enligt kulturutskottets betänkande omfattar paragrafen även livestreaming av innehåll.

På överföring av verk till allmänheten i en onlinetjänst för delning av innehåll tillämpas således inte längre ansvarsfriheten vid lagring av information enligt 184 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation, och en behövlig ändring har gjorts även i lagen i fråga. Bestämmelserna om ansvarsfrihet i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation är dock tillämpliga på tjänsteleverantörer i situationer som inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 17 i DSM-direktivet, till exempel när videoinnehåll som användaren själv skapat bryter mot lagen på något annat sätt.

På grund av sitt upphovsrättsliga ansvar är det tjänsteleverantörens primära ansvar att skaffa de tillstånd som behövs för innehåll som förmedlas i tjänsten. När tjänsteleverantören har fått det tillstånd som behövs täcker det även verksamheten för tjänstens användare när dessa lagrar verk som förmedlas till allmänheten. De som har en professionell eller på annat sätt kommersiell kanal måste även enligt den nya lagen själva skaffa tillstånd till innehåll som förmedlas på kanalen.

När tjänsteleverantören och upphovsmannen har ett avtal om användningstillstånd ska tjänsteleverantören på begäran ge upphovsmannen uppgifter om användning av verken i tjänsten.

Om tjänsteleverantören inte har tillstånd ansvarar den även för eventuella kränkningar av upphovsrätten. Tjänsteleverantören kan dock befrias från detta ansvar under vissa förutsättningar, som det föreskrivs om i 55 c § i upphovsrättslagen.

Ansvarsfrihet

För att befrias från ansvaret för en kränkning av upphovsrätten ska tjänsteleverantören för det första ha gjort vad den har kunnat för att erhålla tillstånd. Därtill ska tjänsteleverantören göra vad den kan efter att ha fått en begäran att spärra eller avlägsna ett verk av upphovsmannen.

Enligt den nya lagen har upphovsmannen eller dennes företrädare rätt att på förhand förhindra att verken laddas upp till tjänsten.  I en begäran om avspärrning ska ingå information som är relevant och nödvändig för tjänsteleverantören. När upphovsmannen har sänt sådana uppgifter till tjänsteleverantören ska tjänsteleverantören i enlighet med höga branschstandarder för god yrkessed göra vad den kan för att säkerställa att det eller de verk som begäran gäller inte blir tillgängliga för allmänheten.

Med ”relevant och nödvändig information” avses information med vilken tjänsteleverantören kan identifiera ett upphovsrättsligt skyddat verk när någon försöker ladda upp den till tjänsten och genomföra spärrningen. Denna informations karaktär och form beror på tjänsten och typen av verk som förmedlas.

På samma sätt som tidigare har upphovsmannen fortfarande rätt att kräva att verk som redan har laddats upp till tjänsten avlägsnas från den. Efter att ha mottagit en tillräckligt välgrundad underrättelse från upphovsmannen om ett verk som ska avlägsnas är tjänsteleverantören skyldig att avlägsna verket från tjänsten utan dröjsmål. Enligt den nya lagen är tjänsteleverantören därtill skyldig att göra vad den kan för att motverka framtida lagring av verket i tjänsten.

Även i en tillräckligt välgrundad underrättelse ska det ingå den information som behövs för att identifiera verk som ska avlägsnas.

Enligt DSM-direktivet ska skyldigheterna som ställs på tjänsteleverantörerna iaktta proportionalitetsprincipen. Således föreskrivs i 55 c § också om omständigheter som åtminstone måste beaktas vid bedömningen av om tjänsteleverantörernas skyldigheter är proportionella. Dessa är bl.a. typen av tjänst, dess publik och omfattning samt vilken typ av verk som har lagrats i tjänsten av användarna, tillgången till lämpliga medel för att omöjliggöra åtkomst till verk och tjänsteleverantörens kostnad för dessa.

Om tjänsteleverantören omöjliggör åtkomst till ett verk eller avlägsnar verket ska tjänsteleverantören utan dröjsmål underrätta användaren som laddat upp innehållet till tjänsten om detta.

Undantaget som tillämpas på start up-tjänster

I direktivet föreskrivs om lindrigare skyldigheter för nya tjänsteleverantörer under vissa förutsättningar. Dessa bestämmelser har genomförts i 55 d §.

Dessa lindringar är tillämpliga om tjänsteleverantörens tjänster har varit tillgängliga för allmänheten i mindre än tre år och tjänsteleverantören har en årsomsättning på mindre än 10 miljoner euro. Sådana tjänsteleverantörer är befriade från skyldigheten att spärra på förhand och motverka framtida lagring efter avlägsnandet. Tjänsterna är dock skyldiga att göra vad de kan för att skaffa tillstånd för att förmedla verken och att utan dröjsmål avlägsna verk i fråga om vilka upphovsmannen meddelar en tillräckligt välgrundad begäran om avlägsnande.

Laglig användning av verk och säkerställande av laglig användning

Tjänsteleverantörens och upphovsmannens samarbete får inte leda till att lagligt innehåll spärras. I detta sammanhang avses med lagligt innehåll sådant innehåll som användarna själva har skapat och där det inte ingår andras verk. Lagligt innehåll är också verk som används med stöd av någon inskränkning av upphovsrätten, vars skyddstid har utgått eller som användaren själv har tillstånd att använda. Tjänsteleverantören ska ha praxis och förfaranden för att säkerställa att dess åtgärder för spärrning och avlägsnande inte hindrar laglig användning av verk.

Mekanism för klagomål och prövning

Tjänsteleverantörer ska införa en effektiv och snabb mekanism för klagomål och prövning för meningsskiljaktigheter som gäller omöjliggörande av åtkomst till eller avlägsnande av verk. När en användare har lämnat in klagomål hos tjänsteleverantören över spärrning eller avlägsnande ska upphovsmannen ges möjlighet att bli hörd och på behörigt sätt motivera sin ståndpunkt med anledning av klagomålet. Tjänsteleverantören ska behandla en användares klagomål utan obefogat dröjsmål, och ett beslut om att omöjliggöra åtkomst till eller avlägsna ett verk som lagrats i tjänsten ska vara föremål för mänsklig granskning.

Infograf: förfarandet för spärrning och avlägsnande i onlinetjänster för delning av innehåll

Alternativt förfarande för att lösa meningsskiljaktigheter

En användare eller upphovsman som är missnöjd med resultatet av tjänsteleverantörens klagomålsförfarande kan få en rekommendation till avgörande i fråga om en upphovsrättslig meningsskiljaktighet genom ett nytt alternativt förfarande. Förfarandet är frivilligt och är inte bindande för parterna. Förfarandet är avgiftsfritt för parterna och ett alternativ till ett egentligt domstolsförfarandet samt till befintliga alternativa tvistlösningsförfaranden.  Behandlingen av ärendet är summariskt och vid behandlingen framhävs kravet på skyndsamt förfarande, därför är förfarandet helt elektroniskt. De rekommendationer som getts i förfarandet är inte överklagbara eller verkställbara, men en part som är missnöjd med lösningen kan ännu välja att föra ärendet vidare till domstol.

Undervisnings- och kulturministeriet utnämner ojäviga och opartiska upphovsrättssakkunniga som ska anlitas vid förfarandet för en viss tid på tre år. Undervisnings- och kulturministeriet tar via internet emot parternas framställningar om att ärenden ska behandlas i ett alternativt förfarande och skickar inkomna ärenden elektroniskt till de sakkunniga. Lösningsförslaget ges av en opartisk expert på upphovsrätt. Ärendet ska behandlas objektivt och snabbt och i behandlingen tillämpas de allmänna principerna om skiljeförfarande och förlikning. Om överenskommelse inte nås, ska den sakkunnige ge sin motiverade rekommendation till avgörande som ska ange om tillgången till verket ska förhindras eller om verket ska avlägsnas eller återställas till tjänsten. Rekommendationen till avgörande lämnas via det elektroniska systemet förutom till parterna även till tjänsteleverantören och till ministeriet för arkivering. Tjänsteleverantörerna är inte skyldiga att delta i förfarandet.

Kostnaderna för förfarandet finansieras med statsmedel, med undantag för parternas egna kostnader och eventuella kostnader för ombud eller biträden.

Parterna har när som helst under ett klagomålsförfarande som gäller spärrning eller avlägsnande rätt att föra ärendet till behandling vid en domstol. De övriga rättsmedel som lagstiftningen erbjuder, såsom rätten att väcka en skadeståndstalan, är också tillgängliga för alla parter.

I slutet av kapitel 6 a, som gäller onlinetjänster för delning av innehåll, konstateras att avvikelse från bestämmelserna om upphovsmannens och tjänsteanvändarens rättigheter eller tjänsteleverantörens skyldigheter inte får göras genom avtal.